22 februari 2013

Democide: Socialism, Tyranny, Guns and Freedom

Democide är när en regering eliminerar en föraktad grupp. Det inkluderar folkmord och andra former av statligt sponsrade massmord. Den hatade minoritet som ska utrotas definieras av skäl som kan vara religiösa, rasistiska, politiska, klass-definierade, kulturella eller andra egenskaper. Mellan 200 och 260 miljoner människor var offer för democide under 1900-talet, många gånger fler än de som dödats i internationella krig under denna period.
Läs hela Matt Brackens utmärkta artikel!



Vi vet vad som hände i Turkiet, Tyskland, Polen, Ukraina, Kina, Ryssland och vi vet att det inte hände helt plötsligt och utan att resten av befolkningen visste något. Turkarna visst att de kristna mördades... den ordinarie tysken visste vad som hände med judarna mellan 1938 och 1945... kineserna visste att miljontals oskyldiga marscherades till dödsläger...
I vart och ett av fallen var det första nödvändiga steget mot democide att konfiskera privatägda skjutvapen.

Så när en demokratiskt vald amerikansk president talar om nödvändigheten att "agera utanför den konstitutionella ramen" och "fundamentalt transformera sitt land" bör befolkningen vara på sin vakt. När ledaren börjar insistera på "sunt förnuft och rimliga" vapenkontrollagar - inklusive personregistrering pga. "den allmänna säkerheten" -  bör medborgarna inta högsta beredskap och vi ser nu hur amerikanen gör just det.
Vi har tidigare använt oss av liknelsen med grodan i grytan. Friheten har begränsats så dramatiskt - särskilt under de senaste 10 åren - och i stället för att gradvis öka temperaturen så att grodan inte märker att han kokas levande förrän det är för sent,   har man skruvat upp värmen plötsligt - och grodorna är nu medvetna om vad som händer med dem och har börjat hoppa.

         

Miljontals amerikaner har beslutat att de inte kommer att följa ordern att registrera sina skjutvapen - än mindre göra sig av med dem. Och de säger det öppet!
 Flera lokala sheriffer har också offentligt förklarat att de inte kommer att verkställa sådana krav.
För första gången i mannaminne handlar debatten inte om vilka vapen - eller hur många vapen man kan äga.  Det handlar om huruvida regeringen har rätt att ens veta om man har vapen över huvud taget - mycket mindre diktera vilken typ man är tillåten att ha.

Det är inte svårt att förstå att genomsnittsamerikanen  - som bara försöker leva ett normalt liv -  tröttnar på att ifrågasättas, vad han än gör,  och behandlas som en skyldig brottsling av myndigheter, som verkar oförmögna att känna igen - mycket mindre respektera - några som helst begränsningar av sin egen makt.
På samma sätt som beskyllningen: "Du måste vara rasist", har tappat sin effekt när det gäller kritik av gränslösa bidragsprogram som automatiskt serveras till generation efter generation av minoritetsbefolkningen - så har också uttrycket "safety” and “security” blivit meningslösa rapningar.
Jag tror inte att man är fullt medveten om det ännu, men att trampa på någons individuella rättigheter,  på grund av brott som andra utför, vänder upp och ner på hela vår uppfattning om moral,  och det gäller inte bara rätten att äga vapen. Det gäller alla rättigheter!

"När en mass-skjutning ägt rum vill man alltid ta vapnen från de människor som inte begick brottet. Folk börjar mer och mer uppröras över att de förtalas och straffas - inte för något de gjort utan för något som en annan person orsakat."  (William S. Burroughs)

Eller ännu värre - eftersom någon annan person kanske kommer att göra något.

Kollektiv skuld säljer inte så bra som det en gång gjorde. Och gruppen av människor som är villig att ta individuellt ansvar tycks öka.
Man börjar ifrågasätta om det verkligen angår regeringen eller någon annan medborgare vad vi har i  garderoben eller byrålådan. Det arroganta antagandet och kravet att få veta sådana saker är helt häpnadsväckande. Och inte bara när det gäller vapen.
Vad ger dem rätten att inspektera? Vår närmaste granne vet bättre än så.  Det angår honom inte.

Fler och fler människor tröttnar på att bestraffas och kriminaliseras för något de inte gjort.  Och alltmer insisterar de på sin rätt att få vara ifred - som individer - tills de faktiskt gjort något.  Om de inte skadar någon annan - eller deras egendom - kräver de att bli lämnade ifred.

2 Kommentarer:

Anonym sa...

En nutidssvensk förtränger och vill varken lyssna, lära eller agera. Det är bara bidragen andra betalar för dennes (svensken) överlevnad som betyder något. Arvet efter Palme?
SU

Knute sa...

Philadelphia’s Burqa Crisis: 14 bank robberies in six years where the thieves relied on an Islamic full-body cover‏

http://www.danielpipes.org/12553/philadelphia-burqa

Skicka en kommentar

Vi uppskattar dina kommentarer men kan bara publicera dem om du skriver namn eller signatur! Det går annars inte att veta vilken Anonym man diskuterar med.